I Stenungsund där flertalet stora kemiindustrier håller till, är vattentillgången inte längre tillräcklig för att täcka både samhället och industriernas behov. I ett projekt finansierat av Klimatledande processindustri så har RISE undersökt vad industrierna använder vatten till och vilka åtgärder som kan tas för att spara in på vattenanvändningen så att vattnet ska räcka till både befolkning och industri.
Att vatten är en bristvara är ett påstående som kanske är svårt att greppa. Jorden består ju trots allt av 70% vatten. Utmaningen är att det är sötvatten som behövs till dricksvatten, livsmedelsproduktion och i industriella processer och den globala tillgången på sötvatten minskar nu drastiskt. Vattenbristen är tydlig även i Europa och delar av Sverige. Sommarens rekordtorka i satte exempelvis stopp för fraktfartyg i floden Rhen och allt fler inom industrin börjar märka av klimatförändringarnas påverkan på deras verksamheter. I Stenungsund, där flertalet stora kemiindustrier håller till, är vattentillgången inte längre tillräcklig för att täcka både samhället och industriernas behov. I ett projekt finansierat av Klimatledande processindustri så har RISE undersökt vad industrierna använder vatten till och vilka åtgärder som kan tas för att spara in på vattenanvändningen så att vattnet ska räcka till alla, befolkning och industri.
Stenungsund hyser hem åt ett kemikluster som främst består av fyra jättar – Perstorp, Nouryon, Borealis och INOVYN. Dessa företag, tillsammans med resten av industrierna, använder hela 70% av tillgängligt vatten i Stenungsunds kommun. När industrierna expanderar, ökar även möjligheterna för jobb och befolkningsmängden i staden förväntas öka – men vattnet räcker inte till. Men hur kommer det sig egentligen? Var tar vattnet vägen och hur jobbar industrierna för att ta tillvara på det utgående vattnet?
Vattenanvändning och möjligheter till vattenbesparing hos kemiklustret i Stenungsund är en studie från RISE där man har genomfört efterforskningar på ämnet och försökt komma fram till en lösning för hur vattenbristen ska tacklas. I Stenungsund beror vattenbristen främst på att industrierna har expanderat, samtidigt som befolkningsmängden ökat vilket nu fått konsekvensen att nybyggnationer måste begränsas tills mer vatten finns tillgängligt.
En av de största möjligheterna som RISE uppmärksammar i sin rapport är att det utgående vattnet från industrierna skulle kunna tas tillvara och användas igen så att mindre nytt vatten behöver tas in. Att återanvända vatten görs redan av industrierna idag men det finns outnyttjad potential kvar ta hand om. Avloppsvattnet, det utgående vattnet, behöver tas tillvara på för att sätta stopp för vattenbristen och skapa ett kretslopp där vattnet kan återanvändas istället.
Första steget är att förstå vad vatten används till är att genomföra en s.k. vattenkartläggning. Vattenbesparing börjar i grund och botten med att göra av med så lite vatten som möjligt och vattenkartläggningen skapar en översikt på vad vattnet används till och ger ett underlag för att hitta möjliga vattenbesparingar. Förutom att se över förbrukningen av vatten behöver industrier även se över deras utgående vatten, och vad de kan göra för att rena det utgående vattnet för att kunna återanvända det och på så vis skapa det där kretsloppet som gör att vattenförbrukningen minskar.
I arbetet har RISE även utvecklat ett effektivt verktyg för vattenkartläggning för att kunna hjälpa även andra industrier att kartlägga vattenanvändning och hitta bra möjligheter till att spara vatten. Att använda vatten hållbart kommer i framtiden att vara en konkurrensfördel, och det är viktigt att redan idag veta hur man går tillväga för att ta tillvara på vattnet på bästa sätt. Vi hoppas på att snart kunna läsa fler studier från andra företag som hoppar på tåget och jobbar för att spara på vatten – vår viktigaste resurs.